I dag används främst koordinatsystem och datorstyrda teleskop för att ange positioner på himlen. Under stora delar av mänsklighetens historia användes dock stjärnbilder som referens för att orientera sig på natthimlen. Det finns 88 officiellt definierade stjärnbilder som delar upp hela himlavalvet. I detta projekt undersöker vi hur stjärnbilder fungerar och vad de egentligen är med hjälp av Stellarium.
Egyptiskt stjärnkarta och dekanalur, från taket i Senenmuts grav, ca 1473 f.Kr.
I första delen av projektet vill vi lära känna stjärnhimlen. Ställ in en tidpunkt då solen har gått ner. Tryck F4 och dra i slidern för ljusförorening.
Vad händer med himlen när ljusföroreningen ökar?
Vilka objekt försvinner först?
Du kan läsa mer om Bortle-skalan här.
(Om du planerar att använda Stellarium för observationer bör du välja “automatisk från platsdatabasen”.)
Vilka stjärnbilder är lättast att känna igen?
Vad tror du gör dem mer synliga än andra?
Byt tidpunkt under året och jämför:
Är samma stjärnbilder synliga året runt?
Förändras himlen när månaderna går?
Jämför också olika platser:
Ser du samma stjärnbilder vid ekvatorn som vid polerna?
I samma meny (F4) kan du välja himmelskultur. Välj två eller tre och jämför dem.
Delar kulturerna några stjärnbilder?
Har de olika namn för samma grupper av stjärnor?
Finns det stjärnor som betonas olika i olika kulturer?
Vad säger stjärnbilderna om en kulturs religioner?
Kan du se någon skillnad i vad äldre respektive modernare stjärnbilder föreställer? Försök beskriva vad de verkar vara inspirerade av.
Vilken roll har stjärnbilder idag när vi har digitala stjärnkartor och appar?
I Jonas von Essens bok "Bli ett minnesgeni!" beskriver författaren tekniker för att memorera stjärnbilderna. Använd hans metod för att memorera stjärnbilderna på norra halvklotet.
I den första delen såg vi hur stjärnbilder ser ut från vårt perspektiv på jorden.
För att förstå dem bättre kan vi också undersöka hur stjärnorna faktiskt är placerade i rymden. Det vi ser på himlen är en tvådimensionell projektion av stjärnor som befinner sig på olika avstånd.
Stellarium visar stjärnornas positioner från jorden, men ger begränsade möjligheter att studera deras tredimensionella struktur direkt. För att undersöka detta kan vi använda mer avancerade visualiseringsverktyg som Gaia Sky, som bygger på verkliga stjärnkataloger och kan visa rymden i 3D.
I Gaia Sky kan vi navigera med hjälp av musen. Musknapparna låter oss rotera runt det valda objektet, och scroll hjulet zoomar in och ut. Om vi trycker på V öppnas menyn som låter oss se stjärnbilderna.
Vad händer med stjärnbilderna om vi Zoomar ut jättemycket?
Vad betyder detta för folk som tror sig vara födda i ett stjärntecken?
Menyn för att visa stjärnbilderna i Gaia Sky
Mer information om GAIA projektet
Gaia Sky gör det möjligt att simulera stjärnornas rörelser över mycket långa tidsperioder. Genom att snabba på tiden kan vi undersöka hur stjärnornas positioner, deras såkallade egenrörelse, förändras under hundratusentals år.
Vad säger detta om hur “stabila” stjärnbilder egentligen är över mänsklig tidsskala?
Vad orsakar stjärnornas rörelser?
Hur mäter forskarna stjärnornas rörelser?
Om vi går tillbaka till tiden då Homo sapiens först utvecklades, hur tror du att välkända stjärnbilder såg ut jämfört med idag? Motivera ditt svar med hur snabbt stjärnbilderna ser ut att ändra sig
Stjärnhimlen är inte statisk. Alla kulturer har skapat sina egna stjärnbilder som ett sätt att organisera och tolka natthimlen. Våra undersökningar visar att stjärnbilder inte motsvarar fysiska grupper av stjärnor i rymden. Istället är de kulturellt betingade mönster som hjälper en kultur att föra vidare sina traditioner och religösa trosuppfattningar. Stjärnbilder är därför inte objekt i rymden, utan mentala modeller som hjälper oss att förstå och navigera en ständigt föränderlig värld.