Embedded Files
Denna sida är fortfarande under uppbyggnad. Men du är välkommen att se dig omkring ändå!
Månen går i en bana runt jorden. Ett varv runt tar exakt 27,3 dagar. Detta innebär att vi vid olika tillfällen ser olika mycket av månen belyst från olika ställen på jorden. Detta skulle i teorin innebära att människor borde se olika månfaser beroende på var de befinner sig på jorden, men jorden och månen är så små i förhållande till medelavståndet mellan dem att vinkelskillnaden endast är runt 2°. Så i stort sett ser människor samma månfas. Detsamma gäller för planeternas faser, de är så långt bort i förhållande till jordens storlek att vi i princip alltid ser dem i samma fas.
Medlemsbild av månen. Elias Bergsten.
När vi pratar om månens fram- och baksida menar vi att framsidan är den sida som pekar mot jorden. Då månen är tidlåst av jorden (ett varv runt månens axel motsvarar ett varv runt jorden) ser vi alltid samma sida. Detta innebär dock inte att den sidan alltid är belyst. När månen har baksidan mot solen ser vi den inte, eftersom den inte reflekterar något ljus. Vi kallar detta för nymåne. Månfaserna börjar vid nymåne. Många skolbarn i Västerås har fått i uppgift att kartlägga månens faser för att sedan bli besvikna över att månen inte syns. De har inte gjort fel, man får därför vänta några dagar innan den börjar bli synlig igen. Detta innebär att ett måndygn är 29,5 jorddygn, eller 708 timmar! Det bästa verktyget för att ha koll på månfaserna och var månen befinner sig är Stellarium, som finns att ladda ner för alla plattformar (eller en webbversion om man inte vill ladda ner något alls!).
Påverkas människor av månensfaser?
Det korta svaret är nej, men det är en seglivad myt. Kanske finns det evolutionära skäl till varför menscykeln tycks följa månens cykler, men givet hur komplicerade och oregelbundna olika kvinnors mens är, är detta väldigt vanskligt att prata om. Det engelska ordet lunacy kommer från uppfattningen att någon kunde vara "mångalen". Kanske hängde detta ihop med att folk var mer aktiva under de ljusare nätterna? Gravitationellt påverkar månen knappt våra kroppar alls. Studier har gång på gång visat att det inte finns någon koppling mellan stjärnhimlens rörelser och vårt beteende. Denna längtan att koppla ihop vad som händer på stjärnhimlen med våra liv är dock djupt mänsklig. Men det är just denna djupa relation man kan få till stjärnhimlen genom astronomin, utan att väva in det övernaturliga.
Många astronomer avskyr dock månen. Detta är för att den lyser så starkt att den försvårar andra observationer av mer ljussvaga objekt. I astrofoto lämnar även månen en gradient som kan vara väldigt besvärlig att få bort, men med nya verktyg, till exempel Graxpert, har det blivit lättare. Vill du observera månen lite närmare så duger en fältkikare utmärkt! I nästa lektion kommer vi se varför månen och planeterna inte glimmar som stjärnorna.
Page updated
Google Sites
Report abuse