Denna sida är fortfarande under uppbyggnad. Men du är välkommen att se dig omkring ändå!
Horisontella koordinater
Koordinatsystem är ett väldigt krångligt ord för något som i grunden är väldigt enkelt. Allt vi egentligen frågar oss är var ett objekt befinner sig på himlen i förhållande till något annat, så att vi kan hitta det igen. De matematiska formlerna bakom koordinattransformationer kan bli lite håriga, men ofta handlar det mest om hur bekväm man är med trigonometri (studiet av vinklar). De två stora koordinatsystem som alla astronomer bör känna till är det horisontella koordinatsystemet och det ekvatoriella. Vi börjar med det horisontella. Många nybörjarteleskop kommer med en horisontell montering. Vissa kallar dessa för “trottoarteleskop”, eftersom man bara kan ställa dem på trottoaren och börja observera utan att kalibrera någonting. Systemet bygger på två vinklar, eftersom vi vill hitta en punkt på en tvådimensionell yta (himlen). Djupet spelar ingen roll för att hitta objekten. Den första vinkeln är altitudvinkeln, som berättar hur högt upp något är på himlen. Den andra är azimutvinkeln, som beskriver hur mycket till höger eller vänster du behöver vrida teleskopet. Under nattens gång kommer dessa siffror att ändras. Utöver det är de också unika för den plats du befinner dig på. Detta är ofta inget problem för teleskop med inbyggd GPS, men om du vill dela med dig av ett objekts position är det bättre att ha siffror som inte ändras under natten eller från plats till plats.
Det horisontella systemet ger också så kallad fältrotation, vilket kan ställa till det om man vill ta tjusiga astrofoton. Av detta skäl används det ekvatoriella systemet mest av astronomer.
Ekvatoriella koordinater
Precis som i det horisontella systemet är det bara två vinklar vi behöver tänka på. Dessa har av historiska skäl lite krångliga namn: deklination och rektascension. Deklination motsvarar här hur högt upp ett objekt är, och rektascension motsvarar höger–vänster. Det som skiljer systemen åt är att det ekvatoriella systemet är globalt, medan det horisontella är lokalt. På så sätt slipper vi den otydlighet som det horisontella systemet ger. För att åstadkomma detta behöver vi dock vara lite klokare i hur vi konstruerar systemet.
Det ekvatoriella systemet får sitt namn från att man tänker sig att jordens ekvator projiceras ut på himmelssfären, liksom jordens poler på himmelspolerna. Hade jorden inte roterat hade detta räckt bra, men pågrund av detta behöver vi ett system som hänger med i tiden när jorden roterar. Det faktum att jorden lutar i förhållande till sitt banplan gör att även systemet lutar. Jordaxeln, och därmed det ekvatoriella systemet, lutar 23,5° relativt till ekliptikan. Ekliptikan är den skenbara bana solen följer under ett år sett från jorden.
Eftersom vi var smarta nog att låta vårt system rotera längs samma axel som jorden behöver vi bara ändra rektascensionsvinkeln, höger–vänster, med tiden. Detta är grunden till varför vi mäter rektascension i timmar, minuter och sekunder, medan deklinationen mäts i grader, bågminuter och bågsekunder. Vi tänker oss att en cirkel har 360° = 360 × 60 bågminuter = 360 × 60 × 60 bågsekunder. Bågminuter skrivs som en apostrof (′) och bågsekunder skrivs med två (″).
Rektascensionens nollpunkt, alltså tiden 00:00:00, räknas från vårdagjämningspunkten, den punkt på himmelssfären där solens bana (ekliptikan) korsar himmelsekvatorn. När solen passerar denna punkt inträffar vårdagjämningen, och där börjar vi alltså räkna tiden på himlen.
Allt detta kan kännas krångligt, och rent historiskt så har det gått in enormt mycket arbete för att få fram dessa kooridnatsystem. Som tur är så behöver en normal amatörastronom endast veta detta: ett objekts position på himlen ges av två siffror. En för hur högt objektet är på himlen, och en för tiden. Allt detta sköts dock automatiskt av de flesta teleskopsystem, men det är ändå värt att känan till. Dels så ger det djupare kunskaper om hur astronomin fungerar, och dels så gör det saker lättare när man vill hitta objekt som inte finns inlagda i ens databas som till exempelvis nyupptäckta kometer!
Horsiontella Koordinatsystemet. Experimentera med sliders och dra i bilden för att rotera.
Ekvatoriella Koordinatsystemet. Experimentera med sliders och dra i bilden för att rotera.
I nästa lektion ska vi knyta ihop allting och se hur man kan använda allt detta för att planera en observationssession!