VARFs historia

Huvudinstrumentet var då Åke Odelbergs 4-tums refraktor från 1940-talet.  Nästan alla ca 25 medlemmarna och folk från allmänheten följde månförmörkelsen från Stjärnstugan.  Dagen efter var det ett stort reportage om förmörkelsen och VARF i VLT.

Magnus Borgenstrand fortsatte studera rymdfart och han flyttade till Kiruna / Esrange 1990.  Efter honom valdes Sven-Erik Persson till ordförande och jag valdes till VARFs sekreterare.  Sven-Erik hade gått kurser i linsslipning hos optikgurun Sven O Rehnlund i Enköping.  Sven-Erik hade under hundratals timmar slipat en ny 15 cm f/12 teleskoplins.  Han föreslog att linsen skulle ersätta Odelbergs 10 cm lins.  Christiaan byggde en tub i sin mekaniska verkstad då han jobbade ABB Automation.  Undrar om han gjorde det under betald arbetstid?  :-)  I januari 1993 ersattes Stjärnstugans refraktor med 6-tums teleskopet.  Jag lånade ut ett stort 60 mm Kellner-okular till VARF som kunde visa hela Plejaderna samtidigt!

VARF försökte komma ut med A&R-bladet fyra nummer per år.  Jag hjälpte till med att skriva kortare astronomi-artiklar och med själva kopieringen av bladet (kvällstid på ABB) som var mellan 4 och 16 sidor långt.  Christiaan, som saknade körkort, cyklade runt till alla VARF-medlemmar i Västerås och distribuerade tidningen själv för att spara porto!  Christiaan var VARFs allt-i-allo.  Han var i början ensam guide i Stjärnstugan och cyklade dit från Råby i ur och skur.  Man kunde boka visningar via en automatisk telefonsvarare.  Chris cyklade så mycket runt i Västerås så en vinter halkade han med cykeln och bröt foten.  Vi beslutade därefter att skicka A&R-bladet med posten för att bevara Christiaans liv och lemmar.  Samtidigt blev fler medlemmar guider i Åkesta för att avlasta Christiaan.

VARFs observationella höjdpunkt anser jag vara den sista veckan i mars 1996.  Då passerade den majestätiska kometen C/1996 B2 (Hyakutake) närmast jorden på bara 15 miljoner km avstånd.  Det är den finaste kometen av de dryga 250 som jag sett de senaste 42 åren.  Hyakutake hade en mer än 60 grader lång svans sett under en mörk himmel.  Christiaan hade förstås skrivit om kometen i VLT de dagarna och gissa om det kom folk till Åkesta!  Enligt mina anteckningar kom det mellan 300 och 500 personer hit den 25 mars 1996.  Eftersom trappan upp till kullen inte fanns då ännu så ringlade det en lång kö mellan ladorna ända till Åkesta gård.  Folk fick säkert vänta en halv timme - en timme innan de fick en titt i okularet.  Där syntes ju bara koman, komethuvudet, och den långa svansen i zenit syntes ju mycket bättre med blotta ögat utanför observatoriet.  Jag kommer ihåg när en snubbe sa vid okularet att -"Jag har svårt att tro att kometen återkommer om 115000 år".  Christiaan bara svarade lakoniskt, -"Ska vi slå vad?".  Även Sveriges Televison fanns på plats och ordförande bad reportern Peter Siepen att intervjua mig istället.  De hade starka lampor som bländade mig och jag försökte visa med armarna hur lång jag hade sett svansen tidigare på morgonen från Virsbo.  När jag kom hem flera timmar senare fick jag se mig själv i de sena TV-nyheterna, kometspanaren Timo Karhula i Västerås...!

Efter att Sven-Erik gick i pension och flyttade till Ludvika valdes jag till ny ordförande 2003.  Det var ungefär i den vevan som VARF övertog ägarskapet av Stjärnstugan från Västerås Stad.  Kanske Jim Gage har originaldokumenten?  I utbyte att hålla stjärnvisningar för Västerås skolor fick föreningen årliga bidrag vilket stimulerade utvecklingen av VARF.

Jag fick i slutet av 2007 ett oväntat mail från Bernt Malm, en av ingenjörerna som hade byggt Urania-observatoriet på 50-talet utanför Bälinge, Uppland.  Han förklarade att 50-års arrendet för området skulle snart gå ut och han efterlyste alla astronomiföreningar i Sverige om de kunde hysa ett stort observatorium med tillhörande 24-tums teleskop.  VARF beslutade att vi skulle överta observatoriet och teleskopet för en mindre summa.  Vi fick generösa bidrag från Västerås stad och vi började på sommaren 2008 bygga stommen till (nya) Urania-observatoriet, alltså samma namn som den hade i Bälinge.  Vi hade frågat medlemmarna om ett lämpligt namn för nya byggnaden men den fick behålla namnet.  Byggnaden och kupolen var mer än 5 meter breda så den fick kapas i mitten för att kunna fraktas från utanför Uppsala till Åkesta.  På sommaren 2009 byggdes ett nytt tak till kupolen av en plåtverkstad.  61 cm teleskopet (T61) med den tunga monteringen lyftes med en stor kran upp till kullen på hösten 2009.  I oktober 2010 hade vi en storslagen invigning av observatoriet och teleskopet.  Teleskopet med 60-tals teknik var dock otympligt då Newton-fokus skulle ligga på 3-4 meters höjd och oanvändbart och farligt för unga elever och äldre personer.  Cassegrain-fokus nära golvet skulle ge ett extremt smalt synfält.  Efter mycket diskussioner och schismer inom VARF beslutades det 2011 att avveckla T61 och skaffa ett modernt, datorstyrt teleskop istället.  Samtidigt ombyggdes Urania till en tvåvånings byggnad och ett intilligande klubbhus uppfördes.  De åren var VARF snarare ett byggföretag än en astronomiförening.  2013 installerades ett 10-tums GSO Ritchey-Chrétien teleskop i Stjärnstugan och ett 16-tums Optimized Dall-Kirkham (ODK) teleskop i Urania.  Resten är historia.... 

//Timo Karhula